Böcker som säljs i miljonupplagor brukar få utstå kritik, och Omgiven av idioter är inget undantag. Den huvudsakliga kritiken kan sammanfattas med att DISC-modellen inte har tillräckligt vetenskapligt. Den typen av kritik är inte på något sätt ny. DISC får – liksom samtliga nu kända modeller – då och då kritik från olika håll.
Frågan är intressant utifrån perspektivet: hur mycket av mänskligt beteende kan egentligen dokumenteras genom psykologiska studier? Här finns inget fullständigt svar. Människor är inga laboriatorieråttor, utan ytterst komplexa varelser som är svåra att beskriva.
Det är uppenbart att DISC har sina svagheter, men en sak som är viktig att komma ihåg är att modellen inte kan bedömas som ett personlighetstest. Modellen är ett självskattnings-verktyg som beskriver beteenden, ingenting annat.
Beteenden är det omgivningen ser och hör från en annan individ; personligheten ligger alltid mycket djupare än beteendet. För att förklara en individs personlighet behövs andra metoder än en DISC-analys. Modellen tar inte hänsyn till en individs drivkrafter, motivationsfaktorer, intressen, intelligens, förmågor, kompetenser. Inte heller hanterar den genusperspektivet, plats i syskonskaran, huruvida en person har någon form av diagnos av typen ADHD, Asperger eller är högkänslig. DISC beskriver således endast beteenden, utan att djupare förklara varifrån dessa beteenden kommer. Allt detta framgår i boken.
Omgiven av idioter tar inte ställning till huruvida den beskrivna DISC-modellen är den bästa metoden som finns, utan koncentrerar sig enbart på att beskriva hur just denna metod fungerar. Boken är därför att ses som ren konsumentupplysning. Rätt använd är det dock författarens bestämda uppfattning att modellen fyller en mycket god funktion i att förstå mänskligt beteende och därigenom utöka sin självinsikt.
Boken kan gärna ses som en inkörsport till var och en att fördjupa sin kunskap inom området. I senare upplagor finns en lång litteraturlista för ytterligare läsning.